Med den systematiska politiska åderlåtningen av existensmöjligheter utanför urbanseringsregionerna kring Stocholm, Göteborg och Malmö, kommer, det som idag utgör mer än halva Sveriges yta, att avfolkas till förmån för de stressade storstadsmänniskornas behov av ren luft och natur
Detta visa på ett; såväl cynisk som okunnig inställning till stora delar av nationen och dess befolkning. Det erfordras inte många poäng i sociologi och demografi för att inse att denna attityd kommer att tvinga befolkningen utanför storstäderna, att invadera dessa medan näringsliv och livsvillkoren i glesbygden stadigt försämras.
Vad detta får för konsekvenser i de redan nu överbefolkade städerna med ofantliga utanförskapsproblem och höga boendekostnader, kan man bara gissa sig till.
Men råvarutillförseln från glesbygden kommer att bidra ytterligare till nationell missär.
Har våra samhällsplanerare tagit i beaktande att innovationsbenägenheten och de personliga, nödvändiga kreativa insatserna, kommer att upphöra enbart på grund av att beslutsfattarna vill ha nära till tunnelbanan, när all förflyttning mellan orter i glesbygden förbjudits och även miljöaktivisterna insett att det , inte finns förutsättningar för tunnelbanor i Norrbottens och Västerbottens inland, då är det redan för sent.
”Tåget har gått”som det heter. Om människorna som väljer att befolka dessa delar av landet, får lite frihet att förvalta sina liv och resurserna utan byråkratiska hinder och politiska pekpinnar, kommer resultatet att förvåna alla planekonomer och klåfingriga och skattehungriga politiker.
Tommy Eriksson, Luleå