Vi lever i en föränderlig värld. Tur är väl det, tycker en del medan andra nog tycker att det var bättre förr.
Men en del förändras förvånansvärt lite, som vår längtan efter kärlek och mänsklig kontakt, Denna insändare fick min morfar publicerad i Norran i slutet av 1940- talet. Den är lika aktuell idag.
Stolt barnbarn
”Vi längtar alla efter kärlek, kontakt, att någon lyssnar, att någon är hos oss.
Nu har vintertiden gått.
Kan vi inte upphöra med att stressa och jäkta och ha bråttom, ofta så onödigt bråttom att vi inte har tid med varann?
Tiden är en egendomlig företeelse. Vi äger den nu, men vi äger den kanske inte i morgon.
Mycket annat kan vi få tillbaka, men förlorad tid kan vi aldrig återfå.
Ge dig tid att lyssna! Ge dig tid att säga vänliga ord! Ge dig tid att vara hjälpsam! Ge dig tid att leva på riktigt!
Lycka till!
H.L”