Arkivbild: Scanpix
I dag grät jag när jag läste att skolan ska spara 100 miljoner. Ja, jag grät på allvar. Är det någon som vet vad de sysslar med när de tar ett sådant beslut? Det går inte att trolla mer med knäna. Det finns inte mer än två ben, två armar och en hjärna på en lärare.
Efter många år inom yrket så har jag tappat all glädje och lust att gå till jobbet något som jag tidigare älskat. Var är vi på väg? Är det någon som förstår hur illa det är?
Av erfarenhet har jag nu förstått att Skellefteå Kommun aldrig kommer att satsa på skolan genom att ha tillräckligt många pedagoger som kan ge barnen vad de behöver. Det är inte så att vi inte vet vad de behöver, vi hinner bara inte utföra alla våra arbetsuppgifter på så få vuxna. Så länge det finns andra kommuner som satsar mindre på våra barn så nöjer sig Skellefteå Kommun.
Anledningen till att jag valde yrket var att få arbeta med barn samt det kreativa i att få planera roliga och lärorika lektioner. Om jag har tur under min arbetsvecka så kommer 60 minuter av den gå till att planera lektioner efter att till exempel ha suttit i möten, löst konflikter, kontaktat föräldrar, dokumenterat och täckt kollegors frånvaro. Det blir inte många roliga lektioner det hinner jag inte! Tänk dig dessutom att alla barn ska få utvecklas utifrån sin nivå, i egen takt och sina intressen och att du har runt tjugofem barn i klassen. Till det kan du också lägga att någon eller några av dessa till exempel har en diagnos, koncentrationssvårigheter, svårt att samspela med andra eller läs och skrivsvårigheter. I allt detta finns det dem som funderar varför vi inte kan mäta oss med andra länder ...
För ett par år sedan stod vår dåvarande skolchef och talade om att den enskilt största faktorn som påverkar elevernas framgång är just läraren. Sedan dess har jag inte sett någon satsning på skolan (eller lärarna som nu var viktigast för elevernas framgång). Faktum är att idag vill ingen jobba som lärare, inte heller jag. Arbetsmiljön är för dålig och efter högskoleutbildningen så går du inte runt på grund av dina studieskulder. Jag skulle vilja se en satsning på två områden. Höj lönerna och se till att öka lärartätheten!
I Skellefteå kommuns medarbetarenkät så var lärarna den klart mest stressade gruppen och det talades om att kommunen såg allvarligt på detta och skulle vidta åtgärder. De åtgärderna blev återigen att spara. Jag får inte ihop tänkesättet. Inte heller alltför länge sedan så skickade kommunen ut med en så kallad barncheck, som kort sammanfattat innebär att allt ska göras och beslutas utifrån barnens bästa. Ingen dum tanke om alla använde sig av den. Tyvärr har bara kommunen och många andra inte förstått att lärarnas situation i allra största grad påverkar eleverna.
Totalt jävla mörker