I Norran den 7 juni läser jag att Boliden 1984 sålde våtverksslam till Chile. Det stämmer inte. Boliden sände våtverksslam till Chile för att företaget Promel skulle upparbeta/destruera detta. För detta fick de betalt. En helt normal transaktion så långt. Men nu behövs en tillbakablick.
Bolidengruvan var inte bara en av världens på sin tid rikaste guldgruvor med en produktion av cirka 120 ton guld under sin livstid. Den var också världens dittills rikaste arsenikgruva med en produktion på ca 500 000 ton arsenik. Denna arsenik upparbetades till ”vit arsenik”, alltså ren As2O3, arsenikmetall och (i blandning med koppar- och kromsalter) impregneringsmedel för trä.
Boliden var på slutet av 1970-talet västvärldens största arsenikproducent med cirka 20 procent av världsmarknaden.
Vid upparbetning av biprodukter för produktion av säljbara produkter uppstår ofta en rest som inte med lönsamhet kan behandlas vidare. En sådan produkt var våtverksslam. Trots att Boliden satsat forskningsmiljoner fann man ingen lönsam metod.
Frågan inställer sig: Hur kunde Boliden tro att ett sådant litet företag som Promel skulle klara detta bättre? Vi var många initierade på Rönnskär som ställde oss den frågan.
Representanter för Promel fanns åtminstone i slutet av 1990-talet i livet. Varför åtalas inte dessa? Kvarstår faktum: Agerandet var fullt lagligt på den tiden, men moraliskt?
Idag finns Baselkonventionen som säkerligen skulle ha förhindrat denna affär.
Minnesgod