Arkivbild: Scanpix
Under ett par års tid har vi via media fått ta del av hur nedskärningar i sjukvården skapar oro och förtvivlan hos länets medborgare. Landstinget har inte kunnat sköta sin uppgift och skyllt på ekonomin.
I slutet av januari fick jag besök av en sjuksköterska som presenterade Hopp-projektet för mig och fick mig intresserad att delta. Jag hade ett par år tidigare drabbats av hjärtsvikt och klaffläckage och av det skälet kontaktades jag.
Kort därefter fick jag en morgon svår smärta i ryggen och fördes med ambulans till lasarettet. Efter en viss tid fick jag diagnosen infektion i kotpelaren, en inte helt vanlig åkomma enligt läkarna. För att bli frisk åt jag penicillin i åtta veckor.
Efter tre månader på lasarettet, där den underbemannade personalen på medicin 7 fick slita hårt, blev jag hemskickad på en bår. Smärtan i ryggen var fortfarande mycket intensiv och jag kunde inte klara mig själv.
Läkaren Claes och sköterskan Annie från Hopp-projektet hade tillsammans med övrig vårdpersonal tagit hand om mig på lasarettet, men hemma var de helt och hållet mitt stöd och min hjälp i den medicinska delen.
Varje vecka kom de hem till mig, för provtagningar, medicinering och uppmuntran. Även hemtjänsten på Anderstorp har naturligtvis en viktig del i min rehabilitering. Jag är otrolig glad och tacksam för all hjälp jag fått.
I början på oktober kunde jag ta mina första stapplande steg efter åtta månader i sängen. Sedan har jag snabbt blivit mycket bättre. Jag kan på egen hand ta mig ut i stadsvimlet.
Det är fullständigt oacceptabelt att Hopp-projektet, som både har varit billigare och effektivare än annan jämförlig vård, läggs ned.
Det är ett maktens hån mot medborgarna i Skellefteå från landstingets sida.
Carl-Ola Jonsson, Skellefteå