Arkivbild: Pär Lindström
Frida Lundström skriver 25 maj om orättvisor och kostnader för gymnasieelevernas busskort i Skellefteå kommun.
Den sexkilometersgräns som finns för gymnasielevers rätt till busskort eller inte har inte ändrats. Däremot förändras avståndet till skolan när nya vägar och broar tillkommer. Så är fallet med vissa delar av Morö Backe för elever som går på Anderstorpsskolan. Älvsbackabron gör att de flesta får kortare sträcka än sex km.
Gymnasiekontoret anlitar tekniska kontoret för mätningar mellan bostad och skola utifrån gång- och cykelvägar samt gator som snöröjs och hålls öppna året om, för att säkerställa att alla elever får en rättvis bedömning inför beslut om busskort.
Svar på några av Frida Lundströms synpunkter.
Varken skollagen eller gymnasienämnden tar ansvar för elevernas privatekonomi. Det är vårdnadshavarna som har det ansvaret. Ansvaret för en förändring som du föreslår ligger hos riksdag och regering.
Gränsdragningar mitt i bostadsområden förekommer beroende på regelverket. Väljer gymnasienämnden att i ett bostadsområde bevilja busskort för de som har 5 900 meter så ska det naturligtvis gälla för alla elever, oavsett var de bor. De som då har 5 800 meter kommer med stor säkerhet att tycka att de också ska beviljas busskort, vilket gör systemet svårt att hantera.
Miljöaspekten är viktig, men gymnasienämnden kan inte ensam ta det ansvaret.
Gymnasienämnden är väl medveten frågorna kring elevernas bussåkande.
Den lösning som Frida Lundström efterfrågar, som jag ser det, är fritt bussåkande för alla grundskole- och gymnasieelever i likhet med ett antal motioner till ungdomsfullmäktige. Det skulle lösa resor till och från skolan samt resor under skoltid.
Haken är de miljoner kronor av skattemedel som ska betala bussåkandet. Jag kan bara konstatera att där är vi inte ännu
Bertil Almgren
Ordförande i gymnasienämnden, Skellefteå