Jag som skolelev är självklart beroende av att mina lärare ska kunna lära mig det som är absolut viktigast, men är alla lärare kapabla till det?
Nu har jag gått skola i drygt 12 år och har under denna tid stött på flera olika lärare med väldigt skilda utlärningsmetoder. Men vem och vad är det som avgör om man är en bra pedagogisk lärare? Och vad är man när man är pedagogisk?
Ordet pedagogik beskrivs i en ordbok som ”vetande och metoder som tillämpas i uppfostran, undervisning och utbildning”.
Lärarens ansvar är att lära ut men också uppfostra elever hur man ska bete sig i ett klassrum och i skolan, och börja med detta väldigt tidigt. Självklart har även föräldrarna ett väldigt stort ansvar inom det området. Huvudsakligen är det föräldrarnas ansvar att uppfostra barnet. Lärarna å andra sidan har ansvaret när barnet kommer till skolan.
Av egen erfarenhet, framför allt på gymnasiet, vet jag att lärare är oerhört kompetenta och oerhört kunniga inom sina områden, men vad är det som avgör om läraren är bra eller inte?
Jag skulle vilja säga att oerhörd kunskap men brist på pedagogik motverkar den önskade effekten av undervisningen. Om man istället fokuserar på att hitta bra sätt att lära ut det mest grundläggande för just de elever man handskas med, hitta rätt nivå för dem, och lyckas nå fram till dem med en mindre mängd kunskap ger det mycket bättre effekt än det tidigare nämnda.
Hur ska problemet lösas? Det finns nog en bra lösning som fungerar på lång sikt. Det är att ställa ett krav på lärare att regelbundet uppdatera sig inom pedagogik. Målet borde vara att alltid ligga på topp. Men utan tvekan är det erfarenhet som gör väldigt stor skillnad.
Som man brukar säga ”barnen är vår framtid”. Då bör vi kanske värna om deras utbildning mer?
Linus Marklund, EK 2, Anderstorpsskolan