Bildmontage. Arkivbild: TT
Jag är 20 år och har en utvecklingsstörning och är autistisk. Jag bor hemma med mina föräldrar och går sista året på särskolegymnasium. Enligt tidigare information från kommunen ska jag de två sista åren på gymnasiet börja praktisera (inskolas) på daglig verksamhet, så att när skolan slutar i vår ska jag vara inskolad och trygg på mitt nya ställe.
Min skola, en specialskola för autister, stängs i juni och då måste jag ha något nytt ställe att vara på. Eftersom mitt funktionshinder gör att jag inte kan prata så bra och tala om vad jag vill, måste min nya personal under flera månader inskolas med mig på skolan. När jag tidigare bytt skola har det tagit ungefär ett år innan jag varit trygg.
Nu är det bara fem månader till dess jag går ut skolan och jag vet inte var jag ska vara, och det är redan för sent för en trygg inskolning. Ingen kan heller ge besked. Vem, och var, ska någon ta hand om mig när mamma och pappa arbetar? Jag klarar mig inte själv, eller måste mina föräldrar sluta sina arbeten?
Vid all information mina föräldrar fått, om vilka resurser som finns i Skellefteå för funktionshindrade, har många fina ord sagts om hur allt ska ordnas när jag blir stor. Men något måste ha blivit fel då jag nu är stor och det inte finns någon lämplig plats.
Dessvärre är det inte bara jag som är bortglömd utan även flera av mina funktionshindrade kompisar. Men vi är bara funktionshindrade och det är kanske inte sådana medborgare som Skellefteå kommun vill ha?
Intressant vore att veta vem som har det yttersta ansvaret för att situationer som dessa får uppkomma och vad beror det på?
Eftersom min utvecklingsnivå gör att jag inte kan skriva eller förstå allt detta är det inte jag som skrivit, utan min mamma. Men det är likväl så här som det ser ut, för mig och ytterligare ett antal ungdomar med funktionshinder i Skellefteå kommun.
Funktionshindrad och frustrerad