Foto: Bildmontage. Foto: TT.
Jag är en av de utvalda ”kompetenta duktiga lärarna” som får en löneökning på 3 000 kronor per månad, .
Varför just jag hinner jag tänka? Jag känner olust och känner mig obekväm men samtidigt lite glad. Jag tvivlar inte på att jag är en duktig lärare och inte heller att jag inte förtjänar pengarna. Samtidigt tycker att mina kollegor också gör det.
Jag jobbar i ett litet arbetslag där alla, varje dag, ser till att allt fungerar, och dessutom väldigt bra. Vi är ett kompetent arbetslag med olika styrkor där vi kompletterar varandra.
Jag väljer att direkt berätta för min närmaste kollega att jag fått pengarna. Vår relation grundas på öppenhet och ärlighet. Förstår ganska snabbt att kollegan inte fick dem.
Min kollega tycker att jag är värd pengarna, men förstår inte varför inte hen fick.
Hen är för besviken. Vår relation har fått sig en törn. För nu är det (tydligen) så att mitt arbete och min kompetensvärderas högre än min kollegas och hen vill sluta, musten gick ur. Och min kollega som är så duktig och kompetent!
Dagarna går och jag känner att något hände med vår relation. Vilka förväntningar följer med det här beslutet? Ska jag jobba lite mer än alla andra? Förväntas jag nu bära det engagemang som andra nu tappar?
Vi som alltid varit ett ”vi” och just därför så starka. Nu är vi splittrade genom några pekats ut som bra och några som mindre bra. Jobbet känns mindre kul.
Jag tror att det här arbetsklimatet kommer att följa med oss en tid. Effekten blev alls inte bra. Jag är inte stolt över att jag fick pengarna på det här sättet och hade jag kunnat hade jag delat lika med mina kollegor.
Sanningen är att det handlar om mycket pengar och mina kollegor är lika kompetenta som mig, bara på olika sätt! För många är pengarna naturligtvis ett stort lyft. Dessutom säkert en merit när vi ska söka nya lärarjobb.
Jag var en av de 40 procenten - anställ mig!
Lärare i Skellefteå kommun