Nu ska det satsas på vården. Både sjuk- och äldrevården ska få ökade resurser.
Många fler personal inom äldrevården utlovas i valrörelsen. Fattigpensionärer ska få det mycket bättre i form av höjda pensioner och sänkta skatter. Så att de har råd att gå till doktorn - och träffa olika stafettläkare som inte hinner lära känna dem.
Hur ska ni politiker hitta fler som vill jobba inom äldrevården? Var finns de som inte har skrämts bort av medias rapportering om åldringar som glömts bort eller som aldrig får vistas ute i friska luften?
Personal som svarat ”jag har inte tid” talar faktiskt sanning. Tror ni att det finns tillräckligt många personal för att tillgodose var och ens särskilda behov? Tror ni personalen mår bra? Tror ni att personalen är levande reklampelare för unga som ska välja utbildning och yrke?
Det finns ett talesätt som säger att man inte ska skjuta budbäraren. Men vem är det som får klä skott när vårdtagare och deras anhöriga är förtvivlade? Personalen naturligtvis, de som gör allt de kan för sina vårdtagare med de resurser de har.
Sitter någon vid datorn i stället för i soffan och håller en förvirrad människa i handen? Det beror i så fall inte på ointresse, utan på att de måste. Annars sköter de inte sitt jobb.
Lova nu inte förbättringar av en sönderfallande vårdapparat bara för att locka väljare. Gör inte ett snabbt studiebesök på en vårdinrättning utan stanna någon vecka och se hur vårdtagare, personal och anhöriga mår.
Glöm inte att varje dag skriva en rapport med bifogad planering i datorn. Annars fungerar inte vården.
Och till er som vill och kan arbeta inom sjuk- och äldrevård:
Tack för att ni finns! Tack för att ni orkar!
För ni vet väl att bara det blir ”rätt” regering efter valet så kommer både ni och de gamla och de sjuka att få det så mycket bättre.
För det har partierna lovat. Och alla vet vi att det man lovar, ska man också hålla.
Den bistra verkligheten