Arkivbild: Scanpx
Den aktuella försvarsdebatten påminner mig om Per Albins berömda försäkring på radio: ”Sveriges beredskap är god”. En skolkamrat disputerade som historiker i projektet Sverige under andra världskriget. Nu långt senare vet vi att varje svensk soldat disponerade sex gevärspatroner. Artilleriammunition fanns knappt någon och det lilla som fanns avstod vi till stor del till Finland.
Jag härstammar på mödernet från en norrbottnisk släkt som tjänstgjort som soldater för Sverige sedan femtonhundratalet och huvudsakligen i elitförbandet Västerbottningarna. Det rekryterades från båda sidor av Bottenviken och var känt för sina goda skyttar och förmåga att ta sig fram i alla fören. F d officeren och släktforskaren Björn Fredriksson i Boden har skildrat vår anfader Pål Nilsson Loo i en skrift utgiven av Krigsakademin. Soldaten Loo tjänstgjorde från 1630-talet och avancerade till kompanichef under Karl XI:s tid. Till Söderhavet och Australien samt Nya Zeeland och USA utvandrade i början och mitten av 1800-talet släktingar och deltog som frivilliga i Boerkriget, bägge världskrigen, Stilla Havsarenan och Korea. Sverige har samarbetat länge men i det fördolda.
Redan som ung kungastipendiat i Oslo på femtiotalet fick jag inblick i norska ungdomars träning inom Nato:s ram. När det i sinom tid blev min tur, kom jag att tjänstgöra inom en militär verksamhet som i det fördolda bedrev förberedelser att samarbeta med Nato i händelse av anfall mot Sverige österifrån. Scenariot var välkänt bland svenska soldater men inte graden av komplikationer.
Att förflytta Nato-trupp och skrymmande högteknologisk materiel över halva klotet vore en logistisk bedrift fastän mycket kan lagras i bergförråd i Norge. Krigföring är inte ett datorspel utan en verksamhet där allt som kan gå snett verkligen gör det. Jag hade långt senare förmånen att tillsammans med andra svenskar få en inblick från sektorn runt Vernes flygbas, dessförinnan organiserat samarbete över gränserna på Nordkalotten. Under kalla kriget besökte jag viktiga anläggningar vid Nato:s sydöstra flank.
SÅLT SMÖRET OCH TAPPAT PENGARNA
Det framgår i den nu pågående försvarsdebatten en naiv förtröstan att Sverige kan räkna med att i ett krig få understöd från Nato-länder utan motsvarande prestationer från oss i gengäld. Slagkraftig någorlunda modern materiel ligger i bästa fall i malpåse men saknar nyutbildad personal. I stället har inköpts lätt pansrade fordon lämpliga för skärmytslingar under gerillakrig. En blick på kartan ger en fingervisning om möjligheterna till kraftsamling i Sverige.
Jag vädjar till försvarspolitiker att inte på nytt försätta oss i det läge som rådde under världskriget. Som född och boende på krigsflygfältet i Kalix har jag barndomsminnen av flyktingar, flygpatrullering och militär kraftsamling i norr. Vi vet numera att vi klarade oss huvudsakligen med försynens hjälp.
Karl Yngve Åkerström, Sköndal