Stockholms Slott släcktes ner under Earth Hour förra året. Foto: Scanpix.
Sparsamhet är en dygd. En Volvo, som i dag kostar 225 999 kronor, kan du i samband med en tänkt kampanj köpa för bara 212 999 kronor, och du har därmed på ett bräde tjänat 13 000 kronor, det vill säga en halv månadslön. Har du i dessa hårda tider råd att avstå?
Skenbart ansvarskännande politiker applåderar dessutom högljutt, varje samhällsmedlem med omsorg om vårt gemensamma välbefinnande bör konsumera mera för att därmed dra sitt strå till stacken.
Men på samma gång som vi enkla medborgare försöker förstå det oförståeliga, dyker miljöfundamentalister upp ur avgasdimmorna och lägger beslag på rollen som världens räddare. Det är Sverige, det lilla okända landet där uppe i norr någonstans (heter inte kungen Zlatan?), som vet hur man gör och ska ta täten. Man ska inte köpa någon Volvo alls och inte någon annan bil heller.
Ingenting ska transporteras på våra vägar – särskilt de norrländska! –, effektiva kraftverk ska rivas och ersättas av andra, ineffektiva, i miljökänsliga områden, som oftast ligger i Norrland, där det ju ändå bor så få människor.
Jag påminner mig ”earth hour”, då jag plikttroget men skeptiskt släckte alla lampor och teven en kvällstimme och konstaterade att nästan inga grannar gjorde detsamma. Jag förstod dem för det var säkert fotboll på något av de hundratals programmen.
Anta att Sverige, föregångslandet, på typiskt svenskt maner ersätter earth hour med earth year, då vi släcker ner hela landet under ett helt år, 2014. Inga lampor, ingen teve eller dator, inga transporter – inte ens med Volvo till kampanjpris – ingen värme i huset, inga … Världen tackar och tar emot men ler förstås medlidsamt åt oss, som vid årets slut antingen frusit ihjäl eller utvandrat till förslagvis Kina, som under tiden byggt ett stort antal kolkraftverk, tagit någon miljon bilar i bruk och därmed ökat världens luftföroreningar på ett sätt som vi i vårt land inte kan göra något åt ens med de mest drastiska åtgärder och uppoffringar.
”Så kan man väl inte resonera!” utbrister nu någon förtrytsamt och tillägger, för att jag ska förstå hela vidden av min dumhet: ”Gräv där du står1 Ta ditt personliga ansvar!”
Jag tar nu mitt personliga ansvar genom att till exempel inte beställa någon semesterresa till Thailand eller Cancun i vinter. (Vi funderar däremot så smått på att ta en dagstur till Svansele och Thorbjörn Holmlund i stället. I vår gamla bil förstås.)
Cogito ergo sum