På bilden: Emma Söderström, en av de föräldrar som kämpar för Gummarksskolan. Arkivbild: Leif Holmqvist.
Spelet runt skolnedläggningarna i Skellefteå kommun börjar mest likna en fars.
En utredning ”Skolstruktur i område öst” beställdes av politikerna i för- och grundskolenämnden.
I den utredningen står Stackgrönnans skola som nedläggningshotad samt några skolor till öster om Skellefteå.
Föräldrar i området trodde varken sina ögon eller öron när utredningen presenterades. Ett engagemang bland befolkningen tar form. Nu börjar man att läsa utredningen från pärm till pärm och kommer fram till att kommunen har fel på många ställen att utredningen inte ge legitimitet för en nedläggning.
Resultat: Kommunen drar tillbaka sina planer och för stunden är nedläggningshotet borta och blir skolan kvar.
Sedan siktade för- och grundskolenämnden in sig på Gummarksskolan. Nu är den nedläggningshotad.
Förfärade är föräldrarna och startar ett upprop för att skapa ett intresse bland lärarkåren i stort för att få legitimerade lärare till de vakanta tjänsterna på skolan.
Nu till själva farsen. Vad har vi politiker och tjänstemän till för? Här får man medborgare att engagera sig. Den bild jag får är att kommunen ger sken av att man kan rädda skolan medan det i realiteten verkar vara föräldrarna och de boendes i Gummarks förtjänst, inte politikerns eller tjänstemännens förtjänst.
Så vad gör de vi arvoderar och avlönar? En av uppgifterna de har är att säkerställa att det finns behöriga lärare på våra skolor. Men nedläggningshoten bekräftar att man misslyckats med det man är anställda att göra.
Tyvärr verkar vår kommun ha stora brister och de som är satta att styra upp vår kommun borde ta sig en funderare om de verkligen agerar för kommunens bästa.
Som det nu har blivit borde de som har engagerat sig i byarna i skolfrågorna kvittera ut någon form av lön för sina ansträngningar att bevara skolorna.
Lennart Gustavsson,Tuvan