Insändare. I Norran tisdag den 5 aprilfinns en bild på en mycket luggsliten soffa från en av kommunal skola. Det finns inte pengar att köpa in nya möbler.
Det är märkligt. För i kommunen i stort verkar det finnas gott om investeringsmedel. På samhällsbyggnad och i verksamhet av mer teknisk karaktär verkar det finnas oändligt med pengar.
Istället för att upphandla tjänster köper man in egna maskiner - som inte utnyttjas speciellt effektivt. Det som köps in är av senaste modell och extrautrustas.
Säljare av maskinerna, entreprenörer som tidigare haft uppdrag åt kommunen och till och med den egna personalen, tycker att det börjar gå för långt. Känslan är att maskiner köps in för att personalen tycker att det är kul med nya prylar.
Finns det för mycket investeringsmedel som måste användas upp så att det inte skickas tillbaka till den kommunala kassan och används till att köpa in soffor och böcker i skolan?
Rent generellt verkar vissa delar av kommunens verksamheter styras utifrån personalens önskemål och inte kommuninnevånarnas behov.
Öppettiderna på återvinningscentralerna är ett sådant exempel. Personalen vill helst jobba klockan 06-16 och därför styrs öppettiderna därefter. Varför inte utgå från när kommuninvånarna vill sortera och ha mer helg- och kvällsöppet?
Jag har inte sett att personalen på barnens skola har ”kommunala kläder” på sig när de är ute och det ösregnar eller snöar? Deras manliga kollegor, med utetjänst, inom de tekniska verksamheterna har däremot det. Varför är det så? Är det maktstrukturer och könsnormer som styr var investeringar görs i Skellefteå kommun?
En ordentlig genomlysning hur samhällsbyggnad använder sin investeringsbudget och om det är mest kostnadseffektivt att göra saker i egen regi vore på sin plats.
Mer av mina skattepengar till soffor åt barnen än till leksaker åt gubbarna på tekniska.
Skattebetalare