Foto: PONTUS LUNDAHL / TT.
I debatten om sex timmars arbetsdag med bibehållen lön har man främst från vänsterhåll hävdat att kortare arbetsdag minskar sjukskrivningen och ger bättre livskvalitet. Det kan man naturligtvis hålla med om, för vem vill inte få mer fritid, men minskar verkligen sjukfrånvaron?
Om man ser på de försök som har gjorts inom äldreomsorgen i bland annat Umeå och Göteborg så har det inte alls gett förväntat resultat. På Svartedalens äldreomsorg i Göteborg gick visserligen sjukfrånvaron ner med 0,6 procent, men den skillnaden är nära normalvariationen mellan åren, och i Umeå har sjukfrånvaron tvärtom ökat från åtta till 9,3 procent.
Resultat? Försöken har kostat skattebetalarna många miljoner och de äldre på boendena har inte fått en enda minut mer omsorg per person.
Om man ser att det finns arbetsmiljöproblem inom äldreomsorgen tycker jag att man först ska göra en orsaksanalys av vari problemen ligger, och därefter åtgärda dessa.
Är problemet hög arbetsbelastning är det ingen bra idé att bara korta arbetstiden och införa ett till skift per dygn. De anställda måste fortfarande stressa, men bara under kortare tid. Och de äldre får fortfarande inte mer tillsyn, utan möter istället bara fler nya ansikten.
Mitt förslag är att istället anställa 25 procent fler på våra äldreboenden. Det ger fler händer i omsorgen, mindre belastning för de anställda och mer tid till varje brukare. Dessa kan kanske till och med få komma ut på dagarna om flerjobbar?
Dessutom får vi mer för våra skattepengar och färre arbetslösa. En del av dessa jobb torde dessutom passa våra nyanlända perfekt då omsorg om människor är lika oavsett var ifrån i världen man kommer.
Fler anställda istället för kortare arbetstid förbättrar visserligen inte möjligheten till mer ledighet, men med en bättre och mindre stressig arbetssituation torde man ändå orka med sin fritid bättre.
Tankesmeden