Ett stort antal sörjande tog i den 8 marsavsked av en kär anförvant och god vän i Landsförsamlingens gravkapell. Det blev en stämningsfull ceremoni med vacker musik och sång och allvarsamma ord om allas vår dödlighet.
Men de sörjande hade redan före gudstjänsten fått en påminnelse om hur farligt det är att leva. Trots det soliga vårvädret, som torkat upp alla andra vägar, hade bilarna här svårt att manövrera i den decimetertjocka snösörjan på parkeringsplatsen.
Och den långa promenadvägen bort till kapellet var en enda isgata, utan minsta tillstymmelse till sand, med stor risk för liv och lem.
Hur kan kyrkogårdsförvaltningen hyra ut gravkapellet utan att se till att tillfarten är snöröjd och sandad? Lördagens deltagare i begravningsgudstjänsten, de flesta över 75 år, fick verkligen en påminnelse om vilka faror som lurar på livets stig.
Vid kapellets port fick vi ytterligare en påminnelse om vår dödlighet, en prydnadsurna med vissnade blommor och torrt ris. Den psalmkunnige erinrar sig osökt versraderna: ”allt kött är hö och blomstren dö …”
Paul E Nyström, Skellefteå
Svar direkt:
Vi beklagar naturligtvis att ni upplevde att sandningen inte var tillräcklig vid Landsförsamlingens gravkapell i lördags, men vi följde bara våra rutiner när det gäller sandning.
Hör gärna av dig till oss på Skellefteå pastorat, så får vi prata vidare om det här.
Ronny Hägglöf
Teknisk chef, Skellefteå pastorat