Den 27 december berättade Erika Josefsson i Norran om författaren Lennart Hagerfors bok om Jesus. Hon citerar även forskarna Cecilia Wasséns och Tobias Hägerlands populärvetenskapliga arbete om Jesus.
Här får man intrycket att kristendomens Jesus inte har mycket att göra med den historiske Jesus.
Många av de senaste två decenniernas nedlåtande påståenden om den mannen upprepas i artikeln. Det är också brukligt i dessa sammanhang att påpeka att forskningen kring honom pekar på hur misslyckad Jesus egentligen var.
Ju känsligare fråga man ger sig in på, desto viktigare är det att peka på att man stödjer sig på forskning. Den amerikanska gruppen som kallas Jesus-seminariet ligger ofta bakom påståendena.
I den traditionen står också Jonas Gardells bok om Jesus. Humanetiker och ateister gödslar också i den rabatten.
När någon forskare skriver eller påstår något om den okände Jesus, får det ofta omgående stort utrymme i medierna. Så även i Norran denna gång.
Ibland tänker jag att fegheten också har ett ansikte. Om man exempelvis skulle nagelfara Muhammeds liv på samma sätt, vågar nog inga massmedier haka på. Men Jesus och de kristna …
Gud kan många säga att de tror på, i alla fall den dolde och kanske namnlöse guden. Men Jesus?
Att han dog för allas synder på ett kors är problemet. Redan Paulus kallade denna tanke för en dårskap för de som går förlorade, och är inte detta sant kan vi glömma Jesus.
Men att evangeliernas Jesus verkligen tål en sensationsfri forskning, visar Stefan Gustavsons två arbeten från 2013 och 2015 utgivna av Credoakademin.
Gunnar Hedman, Holmsvattnet