Foto: Alessandra Della Bella/AP/TT Foto: Alessandro Della Bella.
INSÄNDARE. Min fru gav mig som julgåva boken ” Bara en glimt av evigheten” av Kjell Lidström.En intressant skapelse som jag läst ganska noggrant.
Astronomi är inte till sina detaljer min grej. Stjärnor och andra ljuspunkter på himlavalvet må glimma och blinka där ovan! Men universum som företeelse fångar mina tankar i sin väldighet.
Måste väl erkänna att astrologernas horoskop får en snabbtitt ibland, även om de är rena rappakaljan! Fast astronomen och astrologen kanske är kusiner? När det gäller berättelsen om Jesu födelse möter vi också vise män som tolkade himlakropparnas rörelse så konkret så de gav sig ut på vandring.
Ett stort avsnitt i boken handlar om jordens uppvärmning och den kommande istiden. I en artikel i Norranär det också de aspekterna som tas fram.
Den minnesgode kan säkert erinra sig att jag, både som lärare och i privata samtal hävdat, att det först ska bli varmt och mycket nederbörd, men att vi egentligen har en istid att vänta.
Det är känt sedan länge att istider kommit och gått med viss regelbundenhet och att vi har en att vänta runt hörnet.
Kjell Lidström skriver att just nu är mänsklighetens bästa stund på jorden. Och så kan det vara! Men så kan det inte förbli!
Miljöaktivisternas strävanden att skapa ett skansen av nuläget är dömt att misslyckas!
Nu undrar jag vad vi ska göra av begreppet evigheten? Finns det både en profan och en andlig evighet?
Den profana, den tidsbundna - som jag tycker Kjell beskriver - går på i sina eviga cykler (hinduismens tankar?) med enorma påfrestningar i sina svängar. En domedag i varje sväng även om boken inte ska vara en domedagsbok.
Finns det en andlig evighet, det nämns inte i boken, men kanske närmast är en mening mitt på sidan 84? En evighet utanför den vi lever i?
Här står jag, en liten människa inför den profana evighetens oomkullrunkelighet, att ensam söka svar på om där finns en skapargud …
Gunnar Hedman, Holmsvattnet