Det har framförts olika idéer om hur Kanalgatan ska se ut i framtiden, i samband med den omstrukturering som sker av Skellefteå idag.
Vi ser hur nya cykelbanor byggs och har byggts runt om i kommunen. Somliga hävdar att det är cykeln som ska bli det förhärskande fordonet framöver.
Jag bor i Yttre Ursviken, 16 kilometer från centrum, är 67 år och vid god hälsa. Men att cykla till stan är något som jag möjligen kan göra för skojs skull någon enstaka vacker sommardag.
Ids man inte cykla, kan man ta bussen. Det tar 13 minuter att gå till närmaste busshållplats, ändå går jag ganska fort. Med lite marginal, säg 15–16 minuter.
På samma tid hinner jag köra bil till stan och parkera. För en enkelbiljett, 33 kr, kan jag i stället köpa två liter diesel. Klart att jag tar bilen.
Och så resonerar många med mig. 1 000 nya lägenheter i stan kommer också statistiskt att medföra 1 000 fler bilar.
Alltså måste vi ha en effektiv trafik i stan. Det är inte trafiken i sig som är ett problem, det är flödet. Försök på tyska autobahn med sänkta hastigheter för att förbättra miljön slog bakut. Utsläppen ökade eftersom motorerna är optimerade för hög effekt.
Idén att göra Kanalgatan enfilig i vardera riktning kommer alltså att skapa fler problem än den löser.
Kanalgatan är 42 meter bred mellan H&M och Frasses. Alltså finns det plats för följande, från söder:
Körfil österut och svängande 3,6 meter. Körfil österut 3,6 m. Körfil österut och svängande norrut, halva respektive kvarter, den andra halvan västergående och svängande åt söder, 3,6 m. Gångbana 2,4 m. Cykelbana 2,3 m. Parkering/busshållplats 3 m.
Körfil västerut 3,6 meter. Körfil västerut och svängande åt norr 3,6 m. Parkering 2,5 m. Cykelbana 2,3 m. Gångbana 2,5 m.
Då återstår hela nio meter som kan användas för uteservering etcetera. Vintertid kan den mittersta körfilen, ”svängfilen” användas som tillfälligt snöupplag.
Lennart Hedlund, Ursviken