Vill bemöta den bild Mikael Bengtsson ger av finländsk flyktingpolitik i ledaren den 25 september.
Jag vill påstå att detta lilla land mer än något annat berett nya hem för de som fördrivits från sin hembygd. Som ett resultat av kriget tvingades Finland överlåta en tiondel av landets bördigaste områden till dåvarande Sovjetunionen och ta emot och ge hem till 400 000 karelare.
Detta krävde enorma uppoffringar av ett av kriget svårt sargat land. Finland erbjöds Marshallhjälp men var tvunget att tacka nej på grund av ryska påtryckningar, som påstod att Finland sökte allians med i väst.
Vad som också påminner en finländare om att hjälpa andra är den dåvarande president Koivisto som under 1990-talet fick till stånd ett avtal med Ryssland om en återflyttning av ingermanländare och andra med finsk bakgrund.
Dessa, som bott runt Finska viken sedan svensktiden, blev under Stalintiden tvångsförflyttade från sina jordlotter.
Trots att jag aldrig bott i Finland så har jag rest en hel del i landet och vill ändå hävda att gemene man ändå inte är direkt främlingsfientlig, vilket även undersökningar visat.
Att det förekommit demonstrationer och trakasserier mot skyddsbehövande bör inte tas som intäkt för att påstå att finländaren är historielös.
Johnnie Särkioja
Skellefteå
Svar direkt
Våra respektive bilder av Finlands insatser för en human politik för människor på flykt skiljer sig en hel del märker jag.
Men jag har aldrig hävdat att gemene man i Finland är främlingsfientlig.
Samtidigt är det bara att följa den senaste tidens nyhetsrapportering för att inse att det finns de som är det.
Mikael Bengtsson
Politisk redaktör på Norran