Det är ett demokratiskt problem att papperstidningen blir allt dyrare att erhålla och abonnera på. Detta därför att såväl framställning som distribution tycks ha ökat i pris. Det hela är ett moment 22, nämligen att ju dyrare tidningen är ju färre prenumeranter riskerar man att få. Och ju färre prenumeranter ju mer måste priset höjas för att det ska gå ihop med en någorlunda hyfsad bevakning och integritet.
Vi har också problemet med distributionen. En granntidning till Norran har ett vitt spridningsområde men antalet prenumeranter är för litet för att det ska täcka upp kostnaderna för de stora avstånden i Västerbotten. Följden blir att kostnaderna måste läggas på dem som bor geografiskt längre bort och inte på dem som bor i centralorten. Orättvist, eller hur?
Problemet ur fakta- och demokratisynpunkt är att den grund som en webbtidning står på är ekonomiskt till stor del papperstidningen eftersom antalet prenumeranter på webbtidningar är betydligt mindre. Papperstidningen är också en tämligen granskad och begränsad produkt som ska vara mer nyhetskorrekt än olika hemsidor och bloggar på nätet. Ibland kan det vara tvärtom förstås men jag litar fortfarande mest på papperstidningar och vill att så många som möjligt ska kunna ta del av dess innehåll till ett så rimligt pris som möjligt oavsett var man bor.
Olov Wikström, Skellefteå