Foto: Bildmontage. Foto: TT.
Jag har jobbat mer än 25 år inom skolan och nu har luften helt gått ur mig. Ännu en degradering. Vi har nu förste-, andre- och tredjelärare.
Förstalärarna var tänkta att ge oss andra visdom och annat, vilket de inte gjort och därför är att betrakta som bortkastade. Dessa pengar kunde spridits ut på fler och kanske gett de flesta högre lön.
Det senaste, alltspå lärarlönelyftet, är endast att betrakta som en förolämpning och kränkning av 60 procent av lärarkåren. Vi pratar om välutbildade, legitimerade lärare som nu blivit degraderade till att vara ett B-lag.
Var någonstans behandlar man välutbildad personal på detta sätt?
Den enda signal detta sänder till mig är att jag nu ska göra minsta möjliga på jobbet och låta de privilegierade som fått lönelyft att ta på sig mesta möjliga av det jag kan låta bli.
I skolan så pratar man mycket om att främja samarbete men lärarlönelyftet gör att det nu känns svårt att ställa upp som likvärdigt delaktig.
Eftersom våra rektorer inte har någon som helst insikt i vem som möjligen skulle kunna vara ”speciellt skicklig” så kan man inte utesluta att rektorerna helt enkelt valt att satsa på sina favoriter.
Folk som inte ryter till om något skolledningen borde ta tag i ligger inte bra till. Vi som inte är rädda för att vara obekväma för verksamhetens skull?
Besvikelsen är total och kommer att bestå så länge jag är kvar inom skolan. Med lite tur så hittar man kanske en väg till en annan arbetsplats där man kunde känna sig uppskattad.
Lärare på knä