Foto: Janerik Henriksson / TT / Kod 10010
En man står vid en korvkiosk. Han ser trött ut. Och hungrig. Han har nog stått där länge. Eller kanske han var trött redan innan? Men medan han väntar, kan han lika gärna berätta för oss tv-tittare varför han är trött, tycker han. Ingenting verkar nämligen fungera som det ska, utom här vid korvkiosken.
Här är det inte bara varmkorven som fungerar. Kön är precis lagom lång. Han står där ensam. Det verkar inte finnas någon risk att han, som är så trött, ska behöva vänta i månader på hjälp.
Men han drabbas plötsligt av ett problem, som får honom att tveka. Grabben i luckan, han som artigt frågar vad han vill ha, kanske har tänkt stoppa korvpengarna i egen ficka.
För han ser faktiskt en aning skum ut. Och det är ju dessutom, som alla vet, godare med kommunala korvar.
Men hungern övermannar honom. ”En kokt me´ brö” går inte motstå, trots allt. Han är så trött och så hungrig.
Med mat-rop är det sämre ställt. En helikopter landar med buller och brak i närheten. Den verkar vara grekisk, så den har nog smitit undan en stund från skogsbränderna så att besättningen kan få sig några korvar, den också.
Från luften har väl besättningen genom röken tyckt sig ana Sveriges kortaste kö, en enda man.
Bara en kilometer därifrån står det samtidigt kanske 300 andra och väntar, ser helikopter- besättningen.
Människorna väntar inte på korv. De står framför ett lasarett. Det verkar som de de väntat länge. Utan korv.
Statsministeran hade ställt sig i rätt kö.
En kokt me´brö