Foto: Roald, Berit.
En ung man med studentmössa ler mot mig från min vita byrå. Det har han gjort i 60 år. Jag var den förste i min by. Min fröken sa kanske till mamma och pappa att jag var ”begåvad”, långt innan det ordet blev fult. Tio år senare var jag lärare med stora studieskulder, fick sommarlov och avundades av dem som tjänat pengar under tiden.
Idag är till och med ordet begåvad bannlyst. Jag borde nästan skämmas. Det antyder nämligen att jag i något avseende var bättre än någon annan. Idag ler hur många studenter som helst stolt mot oss från sina byråer. De har nämligen klarat av det som alla förväntas göra. Alla är helt enkelt lika. Nu.
De skulle kunna gå vidare och bli lika avundade som jag varit hela tiden. Men plötsligt vill nästan ingen.
Alla ska idag bli studenter - för alla är ju lika ”begåvade”. Men för att vara säker på att ingen ska falla ur ramen, har politiker kommit på den genialiska idén att sänka kraven så att de passar de allra flesta. Smart! Men inte tillräckligt finurligt för att lura oberoende, internationella undersökningar.
Det visar sig tyvärr att de som i glädjerus viftar mot oss med studentmössor från lastbilsflak är alldeles för duktiga för att nedlåta sig - fastän de alla skulle komma in på lärarutbildningen. Så ”begåvade” har alla blivit.
Nej, jag har aldrig ifrågasatt ”allas lika värde”, men nog vore det bra om våra lärare gavs chansen att visa sin självklara överlägsenhet över datorer och mobiltelefoner.
Snart är det bara de sistnämnda kvar i klassrummen, för alla ”begåvade” har gett upp och avstår gärna från sommarlovet.
Och ingen av de evigt avundsjuka verkar ha en tanke på att själva ersätta dem.
Ständigt sommarlov