Insändare: Det som verkligen spelar roll finns mellan raderna

Givetvis finns det utmärkta, skapliga och tämligen misslyckade lärare.

Men en blivande lärare vet inte ett dugg om sin egen lämplighet och den går knappast att nämnvärt påverka genom många och långa ämnesstudier.

All världens ämneskunskaper imponerar inte det minsta på elever som har helt andra problem än ekvationer, ordklasser eller det svenska samhällsskicket.

De tvivlar på att överhuvudtaget orka med att släpa sig till skolan nästa morgon.

De bär på blytunga ryggsäckar, som innehåller så mycket mer än bristen på ämneskunskaper: mobbing, problem hemma, längtan efter någon som bryr sig, ett litet leende av samförstånd, en diskret klapp på axeln när ingen ser.

Nej, de saknar inte åtgärdsprogram, som varje blivande lärare kan lära sig utantill.

Där står nämligen inte det väsentliga. Det som verkligen spelar roll finns mellan raderna, det som kanske inte ens går att lära sig rent teoretiskt.

Det är då skolminister Fridolin klampar in och dömer skolledarna till att bland perfekta ämnesteoretiker eller lågmälda människovänner välja ut ”de bästa” för att därmed inspirera de näst bästa eller rentav sämsta till att bli ett snäpp bättre och försöka nå upp till Fridolins konstruerade förebilder.

Men ingen verklig eller inbillad förebild vill vara det annat än gratis och utan större åthävor. Så har lärare gjort i alla tider. Deras belöning har legat på ett helt annat plan: inne i skuggorna och tystnaden, bakom kulisserna, i skygga leenden, i små vänskapliga puffar i korridoren, i ryggsäckar utan stenar.

Men Fridolin gör tvärtom, inte av ondska men oförstånd. Han får skolledare och lärare att knäa ytterligare genom att förolämpa somliga och genera andra.

Jag var själv lärare i 40 år. Vi log ofta mot varandra, eleverna och jag, självklart. Det var min och deras belöning. Men om någon kommit på iden att betala mig extra för det skulle jag definitivt tackat nej och slutat att le.

Gammlärarn