Skellefteå kommun med dotterbolagen Skellefteå Kraft och Polaris har sålt ett antal fastigheter, i syfte att kunna finansiera nya investeringar.
De byggnader som sålts är nog bland de mest rejäla, som finns i Skellefteå. Den tidigare fastighetschefen vid Skellefteå Kraft har haft som ledstjärna, att byggnaderna ska ha lång livslängd och kräva ringa underhåll. Då blir det betong och kopparfasader.
Fastigheterna, med en total yta på 52 000 kvadratmeter såldes för 653 miljoner kronor eller 12 500 kr per kvadratmeter, vilket enligt kommunen var ett bra pris.
I dag finns det i Skellefteå ett tiotal bostäder, villor och bostadsrätter, med kvadratmeterpris pris från 12 500 kronor och upp till 25 000 kronor utannonserade på Hemnet.
Kommunen avser att använda pengarna till skolor, vattentäkt, kulturhus och annat.
Vi har bland de högsta kommunala skattesatserna i landet. I tillägg har kommunen haft utdelningar från Skellefteå Kraft på runt en kvarts miljard kronor årligen.
Men pengarna räcker inte till att både sköta driften och till investeringar i skolor och vattentäkt. Höga skatter och utdelningar räcker inte, utan man måste sälja tillgångar för att klara investeringar, som inte kan betraktas som verksamhetsfrämmande.
Vore det inte lämpligt med ett sparpaket, som ser över organisationen i syfte att sänka kostnaderna?
Kanske man kan minska antalet chefsnivåer och flytta de dagliga besluten närmare verksamheten? Kanske inte alla möten och resor är nödvändiga?
Det känns som att mera pengar bara skapar nya utgifter. Att rätta munnen efter matsäcken är en god egenskap.
Den skyddade vargen