Arkivbild: Pär Lindström
Jag har under våren haft upprepade problem med tryck över bröstet och domningar i armar, alltså symptom på eventuella hjärtproblem.
Sökte hjälp för de problemen på min vårdcentral, där det togs EKG och andra prover. Proverna visade att jag var helt okej.
Symptomen förvärrades senare under våren, så jag gjorde ytterligare samma koll, med samma svar. Jag blev ändå sämre, så det blev akuten, Skellefteå lasarett, där jag genast blev inlagd och sedan skickad till kardiologen i Umeå.
Där konstaterades ett nästan helt tilltäppt kranskärl, som åtgärdades med en så kallad ballongsprängning. I och med den vård jag fick i Umeå, och den rätta diagnosen på akuten i Skellefteå, har jag numera fått ett besvärsfritt liv. Ingen andfåddhet eller domningar och en kondis man inte haft på länge.
Varför jag nu skriver det här är för att jag vet att jag inte är ensam om att få fel diagnos. Vad är felet?
Meningen är inte att hänga ut personal eller läkare på vårdcentralerna, utan att ge en tankeställare så att rätt diagnos ställs så tidigt som möjligt.
Är det så att det är bättre utrustning på akutmottagningarna? I så fall, varför inte bli remitterad dit direkt om det skulle vara minsta tveksamheter om ett kritiskt tillstånd?
Skillnaden med att få göra en åtgärd i ett tidigt skede, eller att låta det gå så långt som till en infarkt, innebär en stor skillnad där jag i mitt fall är helt arbetsför efter en veckas sjukskrivning.
Hur det blivit om jag inte åkt in till akuten vill jag inte tänka på.
Min erfarenhet av sjukvården är ändå odelat positiv. Trevligt bemötande, engagemang, bra på många sätt.
Men en del saker går att få bättre. Det är enbart därför jag skrivit denna insändare.
R. B.