Foto: Hasse Holmberg.
Den första spikeni lasarettets kista kom 2001 när reumatologläkartjänsterna flyttades till Umeå.
Den andra spikenkom 2004 när allt beslutsfattande centraliserades till Umeå. Ansvariga var landstingsrådet Levi Bergström och landstingsdirektören Tore Löwstedt. 2005 fick Löwstedt nytt arbete i Stockholm.
All heder går till dåvarande ordföranden för hälso- och sjukvårdsnämnden, Gunilla Åström, som kämpade mot centraliseringsplanerna.
Den tredje spikenkom när 1 400 anställda på lasarettet förlorade sin sjukhuschef.
Den fjärde spikenvar när obduktionerna 2007 flyttades till Umeå vilket bland annat innebar att värdefull utbildning för blivande läkare upphörde.
Den femte spikenkom 2009 när Viool-gruppens fyra vårdplatser på Orkidén lades ned.
Den sjätte spikenkom under 2014 när antalet vårdplatser på lasarettet minskades till 200 - till den nivå som gällde 1930 med en befolkning som i centralorten bara var hälften så stor som nu.
Den sjunde spikenvar att flytta hjälpmedelscentralen. 13 arbetstillfällen flyttades till Umeå tack vare nämndordförande Kenneth Andersson med flera.
Den åttonde spikenkom 2016 när läkarverksamheten på öron-näsa-hals flyttades till Umeå. Lovvärt av politikerna att försöka minska antalet hyrläkarmånader med 200, men varför ta bort hyrläkarna där barnintensiv verksamhet pågår? Stor brist på fingertoppskänsla av landstingsrådet Karin Lundström och hälso- och sjukvårdsdirektören Ann-Christin Sundberg.
Den nionde spikendrivs in nu när vårdcentralsverksamheten i Skellefteå krackelerar. Mats Gustavsson har varnat för detta under flera år. Lasarettet är på väg att bli en vårdcentral.
Den tionde spikenmenar Skellefteåuppropet är den upprörande bristen på kurage som Skellefteborna uppvisar. Lär av Västernorrlänningarna. Drygt 20 000 personer tågade genom Härnösand för att stoppa landstingets nedskärningar.
Tage LjungholmSkellefteå