Först såg jag ljust på framtiden och ombildningen av musikskolan till kulturskola. Jag började arbeta med Dans i skolan 1993. Trots att vi är tre danslärare som når ut till massor av skolbarn med dansundervisning har vår dans i skola-verksamhet ofta blivit bortglömd. Vi har fortsatt att kämpa för vårt ämne och för ett namnbyte till musik- och dansskola.
Tidigare har vi nått ut till alla skolbarn i Skellefteå kommun med dansundervisning i årskurs 1, 2 eller 3. Dans i skolan är en förebild för andra kommuner och jag har känt mig som en ambassadör för Skellefteå när jag stolt har berättat om vår verksamhet som funnits sedan 70-talet. Tänk att alla barn får dansa ett helt läsår i grundskolans tidigare år, vilken utveckling det medför på så många plan!
Den nya kulturskolans uppdrag medför radikala förändringar. Visst låter det bra med ”kulturell allemansrätt”, där alla elever ska få möta alla olika konstformer.
Men för det krävs en utökad budget. Just nu sker det på bekostnad av både musik- och dansämnet. Rektor tvingas skära ner på både musik- och danslärarnas tjänster för att kunna arbeta med nya kulturskolan.
Därför når inte dansen ut till alla skolor längre, det blir ännu längre köer till att spela instrument och en del elever får inte ens fortsätta spela/dansa.
Kvalitét och kontinuitet försvinner, det blir kvantitet som räknas. Det kan bli korta projekt som knappt hinner sjunka in hos barnen innan vi åker vidare till nästa skola.
Som danslärare får jag känslan att mitt ämne inte har något värde, eftersom det sparas in på våra tjänster så fort någon av oss är föräldraledig, tjänstledig eller sjuk. Dans i skola-ämnet kommer att sparas in redan under våren 2014 så att massor av barn som skulle ha dansat inte får det. Det känns riktigt tråkigt.
Politiker, se värdet i vår dans i skola-skatt och stå upp för det som är en förebild för hela Sverige!
Katja Palmgren