Ledande befattningshavare för ansvariga regionala funktioner i Norrbotten har skrivit under på att samarbeta, publicerat i Norrbottens kuriren samt NSD den 3 resp 4 oktober 2013. Ett tydliggörande från landshövding Sven-Erik Österberg, landstingsråd Kent Ögren och Kommunförbundet i Norrbottens ordförande Karl Petersen när regeringen avvisade ansökan om att bilda en regionkommun i Norrbotten. Med hänsyn till detta finns inte alternativ annat än samarbete.
När herrarna samlat sig och verkar nöjda samt hänvisar till det traditionella länsutvecklingssamarbetet från bla 1980-talet och att det nu går bra för Norrbotten finns det dock anledning att bli betänksam. Landshövdingen har bla nämnt tillväxten som ett mått på framgång och refererar till regionalt partnerskap med diverse planer, program samt strategier.
Även om det nu går bra för Norrbotten, räcker inte det i jämförelse med att under den angivna perioden från 80-talets början har befolkningen minskat ca 30 % i nu framgångsrika kommuner eller orter med bla gruvnäring. Det är en allvarlig och tydlig trend.
Om nu vissa delar visar ekonomisk tillväxt och lite av befolkningsökning är det för lite för att vända den negativa samhällsutvecklingen. Jag har i flera artiklar illustrerat problemet med den nuvarande ansvarsstrukturen där makt och medel inte räcker till i nuvarande länsvisa länsstyrelser, landsting och kommunalförbund. Utan utökad makt och ekonomiska medel för att utveckla det regionala samhället blir trenden tyvärr fortsatt negativ. I avseendet regionernas framtida betydelse har jag efterfrågat kraftfulla regionala beskattningsrätter i syfte att göra det regionala utvecklingsarbetet i laga ordning oberoende av en otillräcklig stat.
Bo Berge från Umeå och tidigare länsarkitekt med god insikt från länsstyrelsen skriver en artikel i Västerbottens kuriren debatt 5/10 2013 citat,
" Först när riksdag och regering når insikt om det ömsesidiga beroendet mellan stad och landsbygd, och tar ett större ansvar för fördelning av de ekonomiska värdena knutna till landets naturresurser, kan de övergripande målen för samhällets utveckling nås. I alla delar av landet. " Jag delar Berges syn på problemet.
Berge utvecklar en rad av problem i nuvarande ansvarsstruktur, exempelvis statens åliggande till kommuner, kommunernas otillräckliga medel , resurser, och statens slutliga lagstyrning där kommunerna saknar rättigheter och staten prövar förslagen.
Länsstyrelsen, som ska främja länets utveckling, borde arbeta för att få nödvändiga förändringar till stånd avslutar Berge.
Slutligen måste Sverige och i synnerhet Norrland komma till insikt att ansvar för samhällsutveckling med makt och medel bör finnas inom respektive landsdel. Det demokratiskt rättvisa är att beslut fattas av företrädare eller folkvalda representanter i respektive landsdel. När region Skåne som är en av Sveriges redan växande och befolkningsstora storregioner har visat en vilja och arbetar nu med att till 2019 utöka nuvarande region med angränsande län, Blekinge, Kronoberg, Kalmar etc till en ännu större och mäktigare Sydsvensk region håller inte nuvarande hållning i norra Sverige om att utveckla små regioner eller ha kvar nuvarande länsvisa struktur.. Bara detta faktum visar det orimliga med dagens ordning.
Jerry Nilsson Gällivare