Det är nu 2019, du och jag lever i det som sägs vara ett av världens mest jämställda länder. På mätningar över de jämställda länderna placeras Sverige som rankad trea. Sverige inkluderar fyra grundlagar som sägs ska skydda samhället i en ombunden gemenskap och säkerhet. Det liknar nästintill en teoretisk och hypotetisk bubbelplast som ska skydda samhället vi lever i. Ett samhälle där makten utgår från folket och mänskliga rättigheter är en av de högst prioriterade punkterna. Detta gör att vi helt klart förtjänar titeln som ett av de bästa länderna inom kategorin jämställdhet. Politiker syns ofta i TV rutan, ståendes bakom sina talarstolar med retsamt breda leenden på läpparna. Orden sprudlar från höger och vänster och det handlar om könssegregering och hur just deras parti kan införa en frisk vind av intellekt med sig i frågan.
Därför stannar jag upp och frågar mig själv, spelar identifikationsfaktorerna för de ursprungliga genusen någon roll egentligen? Framför allt vad som skulle ske om vi slutade leva ut oss själva som de individer vi faktiskt är. Skulle konsekvenserna då bli att man istället började leva efter en mall fylld av normer?
Enligt mina personliga erfarenheter är det “duktig flicka-konceptet” en gnutta uttjatat men ändå något relaterbart. Mina åsikter florerar dagligen om vad som egentligen formar den perfekta flickan eller pojken. Är det redan från födseln skrivet i sten att du som kille kommer uppskatta motorer och färgen blå samt om man föds som flicka kommer man per automatik gilla kosmetiska produkter och färgen rosa?
Tjejer och killar känner press samt förväntningar på sig att de inte kommer bli accepterade i samhället om de inte uppnår nästintill omänskliga kriterier. Förväntningarna på bland annat tjejer är att ska ha stora bröst, en smal midja och helst väga under 50 kg. Därtill kommer att ha på sig snygga kläder samt givetvis vara helt såld på smink. Vara organiserad och ordentlig som person, samt sköta skolan fläckfritt och avsluta varje termin med strålande betyg ingår förstås också. Som kille förväntas du ha en “tvättbrädemage” vara atletisk, vara trevlig men ända ha ett stuk av inre tuffhet och nonchalans, killar förväntas dessutom ha sämre betyg i skolan.
Sanningen är att det inte finns en enda individ som lever upp till dessa ideal, endast de fotokorrigerade skådespelarna på tv, men tänk efter, hur trovärdiga är dem egentligen?
Jag tror att denna press leder till att fler och fler ungdomar mår psykiskt dåligt eftersom de inte når upp till kraven de föreställer sig de måste ha för att blir respekterade. Konsekvenserna av detta är vanligtvis ökad stress och speciellt bland tonåringar och detta skriver även Karin Schraml som är doktorand i biologisk psykologi och behandlingsforskning på psykologiska intuitionen inom Stockholms universitet.
Doktoranden Karin Schraml visar i sin vetenskapliga rapport Var tredje 16-åring är kroniskt stressad. Studien sammanfattar doktorandens studier om ökat antal kroniskt stressade ungdomar. (Schraml 2013-15-05.) Detta kan jag personligen referera till eftersom pressen tidvis även fångat mig under dess täckmantel.
Personligen tycker jag att alla har rättighet att vara sig själva. Det ska vara helt accepterat om en kille kommer gående till skolan med en rosa kjol, att inte behöva skämmas för den man innerst inne är.
Ingen ska behöva skuldbelägga sig själv för att man inte når upp till de idealiska kraven. Det är lätt att konservativa samt traditionella grundvärden fastnar kvar i samhället som en insekt i ett spindelnät, vilket jag finner helt absurdistiskt. Man ska verkligen inte behöva känna skam för att komma ut med sin sexuella läggning oavsett hur ens personliga levnadsvillkor ser ut, att vara exempelvis homosexuellt lagd ska vara accepterat i hela samhället, landsbygd som storstad. Det ska vara accepterat till det yttersta ifall det manliga könet använder sig av kvinnliga attribut som exempelvis skönhet och kosmetiska produkter. Det är en generaliserad verklighet, men det behöver inte vara så längre. Det är nu 2018, det är dags för att bryta normerna, machokulturen.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män lever fortfarande vidare dock med lite förbättringar, det ska inte spela någon roll vilket kön du har för att få en jämställd lön! Det är dags att bryta normen “Generation prestation.” Alla duger precis som det är och det ska inte spela någon som helst roll om du är kille eller tjej.
Jag växte upp på landet där majoriteten var pojkar, för mig var det helt naturligt att göra det pojkarna gjorde det vill säga fotboll, motorer. Hemma blev jag lite av en “tomboy” dock var inte detta ett ord som smutskastats inom min familj, utan en helt accepterad och naturlig process. Tro det eller ej så kommer jag ihåg när jag började på det lokala dagiset, redan där förstod jag att flickor och pojkar skulle behandlas olika. Kommer fortfarande ihåg när jag och mina kompisar (som givetvis var flickor) satt och lekte med Barbie. Vid andra sidan av lekrummet satt pojkarna i en ring och lekte intensivt med flygplansmodeller. Självklart var det helt okej att leka med pojkarna men någonting i min 5-åringa hjärna gjorde så jag inte gick dit fast jag verkligen hade lust. Jag hade för första gången kommit i kontakt med en värld jag inte tagit del av förut, en värld där man inte fick lov att vara sig själv. När jag drömmer mig tillbaka förstår jag att det var en inre press som jag redan kände vid 5-års ålder, även om jag inte blivit uppfostrad att vara “feminin” kändes det som jag skulle bli konfronterad om jag inte var precis som jag förväntats att vara, ”duktig flicka.”
Jag kan förstå svårigheterna att vara förälder till mindre barn, bör man som förälder göra en bedömning vad barnen ska leka med samt vilka sociala kretsar de ska röra sig inom. Ska man låta en 2-årig flicka leka med bilar eller Barbie? Personligen kan jag tycka att man ska låta barnen välja själva! Barn har hela livet framför sig så varför inte låta dem själva välja vad de vill engagera sig med?
Genom att successivt arbeta vidare på detta sätt kommer historia att skrivas. Barnen som växer upp om några generationer kommer att undra vad problemet egentligen handlade om när det hela tiden fanns en enkel lösning för att bryta normerna. Trots Sverige och övriga världen inte lyckats åstadkomma målet ännu har vi kommit en bra bit på vägen! Åker vi tillbaka cirka 100 år i tiden kommer vi till ett Sverige där kvinnor ännu inte hade rättigheter till att rösta politiskt, kvinnorna skulle arbeta med hushåll och männen skulle arbeta för familjens överlevnad.
Summan av kardemumman är att du inte ska behöva leva efter samhällets förväntningar och preferenser på dig, bryt dig loss från oproportionerliga förväntningar eftersom just du har rättighet att vara dig själv, kom ihåg det!
Julia Renström