Insändare. Norran har skrivit om högskoleutbildningarna i Skellefteå och bland kommentarerna kan man läsa ”Är väl inte så förvånande, ska man skaffa sig en utbildning måste man flytta härifrån då kommunen verkar ha noll intresse av utbildning.”
Jag tycker det är tvärtom och vill samtidigt ställa motfrågan. Vad gör vi själva för att det ska finnas utbildningar där vi bor, och hur visar vi intresse för de utbildningar som redan erbjuds?
Jag tillhörde de som ”var tvungen” att, på 1980-talet, resa till Umeå och sedan till Västerås/Stockholm för att studera elkraft och är idag lärare och forskare i Elkraftteknik vid LTU i Skellefteå.
Idag har vi både kvalificerad forskning och utbildning här i Skellefteå inom elkraftteknik och detta bland annat tack vare insatser/intresse från kommunen och Skellefteå Kraft.
Just nu har vi i elkraftgruppen bland andra två professorer fyra seniorer, sex doktorander från hela världen och en sjunde är på väg till Sverige. Vi finns, verkar och rekryterar både lokalt och internationellt.
Förutom internationellt erkänd forskning har vi tre årskullar med elkraftstudenter. Men intresset för utbildning i elkraftteknik borde vara långt större.
Svensk Energiskriver att ”branschen är mitt i en fas med stort behov av att attrahera ny kompetens. 2 600 tekniker och ingenjörer måste rekryteras mellan 2015 och 2017. Men behovet kommer att kvarstå under flera år efter detta och det jobbas på flera fronter för att lyckas.”
Det utbildas uppskattningsvis 45-60 högskoleingenjörer i elkraftteknik varje år i Sverige.
Av de som genomför elkraftutbildningen har i stort sett alla arbete inom ett halvår. Men ändå är det inte många Skelleftebor, eller boende i Norr- och Västerbotten, som ens söker utbildningen.
Kan det vara så att många inte ens vet vilka utbildningar som finns här i Skellefteå?
Varför bryr vi oss inte om de möjligheter som redan finns?
Martin Lundmark