Aktionsgruppen som arbetar för att den nya centrumbron inte ska komma till stånd arbetar oförtrutet vidare. I månadsskiftet juli-augusti, publicerades ytterligare en insändare där man fortsatt förespråkade en folkomröstning och att denna skulle vara ett utslag för en närmast utökad demokrati.
Detta kan diskuteras, vi har en representativ demokrati där folkvalda ledamöter har fått mandat att leda kommunen. Om man kräver folkomröstningar när något inte faller en i smaken kommer systemet att bli tungrott, i demokratin ingår faktiskt att acceptera fattade beslut även om man inte alltid instämmer i vad som har beslutats.
Man gör ett historiskt felslut om man inte bygger bron. Att satsa på infrastruktur är aldrig bortkastat. Vill man ha ett levande centrum måste folk ha en möjlighet att ta sig dit, och verkligheten är sådan att de flesta har och behöver använda bil.
Broar bygger samman, förbinder och förenar människor. Det är ologiskt att arbeta för Norrbotniabanan, ett projekt som också handlar om förbindelser, och samtidigt underkänna samma argument gällande centrumbron.
Närboende kan av egenintresse lobba för att bron inte ska byggas och vara rädda för buller, men om man väljer att bosätta sig centralt kan man inte kräva att city ska övergå till att vara ett pensionärsboende, man måste acceptera ljud som kommer av en livaktig stadskärna, något de flesta välkomnar.
I frågor som denna uppkommer invändningar gällande kostnaden. Visst, en bro kostar men utbytet av bron motiverar kostnaden. Alla pengar kan inte gå till mantrat ”vårdskolaomsorg”, staden måste vara offensiv och progressiv för att locka nya människor att bo där och medverka till en utökad skattebas som i slutändan bidrar till finansieringen av just vård, skola och omsorg.
Någon har sagt: ”ingen har någonsin ångrat att man byggt en bro” och i detta kan man bara instämma. Bygg bron!
Kommuninvånare