Man kan säga mycket om den senaste Pisa-undersökning om svenska 15-åringars försämrade skolresultat. Man kan säga mycket om skolminister Jan Björklund och anklaga honom för vad som helst i denna hans hjärtefråga.
Ja, han är skyldig till mycket elände inom skolans område, men han är inte den ende som bär skulden för svenska skolans nedgång. Svenska skolsystemets problemkälla är kommunaliseringen i början av 1990-talet under Göran Perssons (S) tid som högste ansvarig för skolan.
Att fortsätta anklaga varandra för vem som varit värst i nedmontering av den svenska skolan hjälper varken skolbarn eller lärare.
Lösningen är att båda blocken tar sig i kragen, kastar av sig all prestige, tar varandra i handen och jobbar tillsammans för att rädda det som räddas kan. Jean Pierre Chevenement, före detta fransk utbildningsminister på 1980-talet, sa att ”ett land som sänker antalet undervisare begår självmord”.
I Sverige är vi inte där än. Men kommunaliseringen av skolan under de senaste 20 åren har varit som vattentortyr för utbildningsväsendet. Tid och viljan att reparera och bygga upp skolan till den nivå den förtjänar finns.
Handling? Jag är tveksam att den existerar.
Lahcene Chellig, Skellefteå