Ju längre arbetet med Stadsparken framskrider, desto oroligare blir jag. Ska det bli en zen-trädgård, en stenträdgård, en Versaillesträdgård i miniatyr, fult och sterilt så man spyr?
Eller kommer det att bli en njutbar oas där man kan vila sina trötta ben, glömma bort ett torg, en stad full med sten?
Blir där mysiga små rum? Romantiska stigar och slingrande gångar med grus och gräs runtomkring, eller blir parken förvandlad till ett själlöst ting?
Johanna i parken