1970 beslöt vårt landsting att bygga en hälsovårdscentral med tolv läkare, kringpersonal samt mödra- och barnhälsovård. 1972 var byggnaden klar med anslutning till medicinkliniken.
Först med att inviga lokalerna var sjukhusapoteket.
Tanken i sig var kanske god men hälsovårdcentralen hade aldrig mer än tre fast anställda läkare. Resultatet blev att allmänheten undvek den underbemannad vårdcentralen och sökte hjälp hos läkare på medicinkliniken.
Under decentraliseringsvågen på 1980- och 1990-talet byggdes vårdcentraler i olika befolkningscentra i Skellefteå och resurserna som fanns på lasarettets hälsovårdcentral fördelades på de nya vårdcentralerna som exempelvis Morö Backe, Heimdall och Erikslid.
Nu finns förslag från politiker på en stor vårdcentral inne på lasarettsområdet.
Enligt regeringens särskilda utredare Anna Nergårdh, som arbetar med modernisering av svensk hälso- och sjukvård, ska vårdcentralerna finnas i befolkningscentra, och vad jag vet bor väldigt få människor på lasarettsområdet.
Skellefteå och Norsjö har en bra geografisk indelning av sina områden för vårdcentralerna och dessutom säger distriktsläkarna blankt nej till en vårdcentral på lasarettsområdet.
Gör istället så här:
I dag vet vi vad hårfrisörskan/frisören heter men vi kan inte doktorns namn.
Därför bör en variant av den norska modellen införas som innebär att befolkningen kan lista sig på en doktor.
Glöm inte att vårt landstings värdegrund är: Ständigt bättre – patienten alltid först.
Till sist: Anna Nergårdh ska 2020 var klar med sitt förslag på hur den nära vården i Sverige ska stärkas.
2040 ska utbyggnaden av Skellefteå lasarett vara klar.
Tage Ljungholm
Skellefteå