Insändare: Biståndet behövs för barnens skull

Nyhetsbild från Gaza, vuxen man och ett barn vid ruiner

Foto: Tomas Härenstam/TT

När man försöker bilda opinion för sin sak bör man vara så tydlig som möjligt. Anita Lindgren uppger i sin senaste insändare ”Israel” som sin främsta källa. Israel är i sammanhanget ett vagt begrepp och det känns märkligt att hon inte i första hand bygger sin kunskap på närmare håll?

Information om svenskt bistånd hittar man till exempel i SIDA:s tidskrift www.omvarlden.se. Där får man också veta att den kritik hon riktar mot biståndet till Palestina till stor del är propaganda som sprids av en israelisk tankesmedja.

Fakta om de som dödats under 2018 kan man ta del av på https://israelpalestinetimeline.org/2018deaths/. Det är ingen trevlig läsning, men det ger ansikten på och omständigheter kring de som dödats.

Om de 45 dödade palestinska barnen har Lindgren märkligt nog ingenting att säga. Kanske är det för svårt för henne att ta till sig? Att dödandet sker medvetet är tyvärr bekräftat, bland annat i en radiointervju med Zvika Fogel brigadgeneral i den israeliska reserv-armén.

I mitt inlägg, 17 oktober, skrev jag att Gaza, inte definitionsmässigt men i praktiken, är ett ockuperat område. I Haagkonventionen om krigsrätt kan man läsa att "Ett område anses vara ockuperat, då detsamma faktiskt befinner sig under den fientliga arméns herravälde."

Jag anser att Israel har fullt herravälde över Gazaremsan, därav min skrivning.

Vi kan tycka vad vi vill om det som sker i den här regionen. Vi kan försöka demonisera den ena eller andra parten, men om vi inte tar barnens parti bygger vi upp en skuld som blir svår att bära.

Glädjande nog läser jag att Lindgren har svängt i den frågan och att hon nu inser att biståndet behövs för barnens skull.

Från min horisont känns det som ett bra avslut på vår diskussion.

Sture Marklund, Skellefteå