Efter en mörk och trafikfarlig höst med svarta vägbanor och dålig sikt framstår det allt mer tydligt, att ljusanvändningen bland trafikanter är synnerligen bristfällig, för att inte säga usel.
Bland bilister tycks kunskaperna från trafikskolan i många fall fallit totalt i total glömska. Trots lagen om halvljus, alternativt varselljus eller dimljus, kör vissa fortfarande omkring med helt släckta strålkastare medan allt fler tycks tro att det räcker med parkeringsljus.
På nyare fordon med varselljus i form av ledbelysning ser man ofta bilister som kör omkring i gryning, skymning eller mörker med släckta baklyktor.
När det gäller dimljus, så är lagen tydlig. Trots detta ser man dagligen bilister med dimljus i kombination med halvljus eller varselljus. Vissa åter kör omkring med dimljus bak, trots att de inte behövs och bländar bakomvarande.
Blinkers förtjänar ett kapitel för sig och kanske är det begreppet som förvillar. Ordet ”körriktningsvisare” anger tydligare vad det handlar om, nämligen att visa medtrafikanter ens kommande avsikter, som körfältsbyte, omkörning, höger- eller vänstersväng i en korsning.
Många tycks tro att spaken till körriktningsvisaren är en leksak som man kan använda hur som helst, oftast i samband att man vrider på ratten eller ännu värre, inte alls.
Som medtrafikant har jag inget intresse av att du talar om att ”nu vrider jag på ratten” utan jag vill i god tid veta vad du har för planer. Ska det vara så svårt att fatta?
När det gäller arbetsfordon är det minst lika illa. Många har bytt ut sin fordonsbelysning mot flera starka ledstrålkastare, som bländar övriga trafikanter. Det många struntar i är, att arbetsbelysningen inte är avsedd att användas under färd utan enbart under arbetet. Ska det vara så svårt att fatta?
Ljushuvud