Sverige är unikt i många avseenden, bland annat vår allemansrätt.
Ett allt hetsigare tonfall från markägare och organisationer som företräder dessa hörs när det gäller att få till stånd en lag som reglerar allemansrätten.
Om markägarintressena får sina röster hörda och en lag antas av riksdagen skulle det i princip innebära att den unika och gamla sedvanerätten, allemansrätten, upphör att existera.
Det skulle vara mycket allvarligt och i förlängningen ge mycket mer långtgående konsekvenser som folk idag inte kan föreställa sig.
Ingen skulle i framtiden kunna ta för givet att det är fritt att ströva i naturen. Drastiskt? Nej, när en lag väl kommit till stånd finns utrymme för tillägg och lagändring närhelst det passar.
Det är bedrövligt att politiker och regeringar sedan drygt 20 år tillbaks i tiden låtit det gå så här långt. Några få företag skor sig ekonomiskt på hela svenska folkets sedan urminnes tider unika allemansrätt.
Hur skulle man enkelt kunna komma till rätta med problemet?
Ja, det vore mycket enkelt, till exempel inrätta en regel, att endast svenska medborgare har rätt att sälja inhemska bär.
Varför inte slopa skatt på försäljning av bär för svenska medborgare?
Dessutom så skulle markägarna med en samordnad insats på några år lätt svälta ut bäraktörerna genom att stänga skogsbilvägnätet i Sverige.
De flesta skogsbilvägar drivs av så kallade vägsamfälligheter och de som äger vägen har all laglig rätt att hindra fordon att köra på vägen.
För att komma åt bären så är skogsbilvägnätet en livsnerv, stryps denna så dör organismen. Naturligtvis skulle det bli en del extra bekymmer för skogsnäringen, men inget som inte skulle gå att lösa.
En sådan aktion skulle på några år ha sanerat bort dessa exploaterande bärföretag.
Skogsmästare