Arkivbild: TT
I morgon den 6 februari är det hundra år sedan Bondetåget marscherade i Stockholm, en omstridd och många gånger vantolkad manifestation. En av de vanligaste missuppfattningarna är att bönderna var en samling lakejer i storgubbarnas ledband. Men själva initiativet kom från godsägaren Uno Nyberg i Uppland och ser man på bondetågsrörelsens arbetsutskott så var alla lantbrukare utom agronomen Hegardt och en grosshandlare, Jarl Frykberg, samme man som drev den så kallade pansarbåtsinsamlingen. Det fanns vid den här tiden en rädsla för det stora Tsarryssland. Gränsen gick vid Torne älv och Finland var en del av det ryska imperiet. Men tsarernas Ryssland visade sig vara en koloss på lerfötter. Tre år efter bondetåget dukade den feodala regimen under för världskrigets påfrestningar. Orsakerna var många, kaoset under den ryska mobiliseringen, den underutvecklade rustningsindustrin officerskårens brist på kunskap samt korruptionen, det ryska samhällets traditionella gissel. Bondetåget kom också att bli en mäktig impuls för en allmän bondesamling i Sverige. I ett debattinlägg i Nya Dagligt Allehanda den 6 februari 1914, manade den skånske bondeledaren agronom Elof Eriksson till samling kring jordbrukets näringspolitiska frågor. Det gav resultat. Ett år senare bildades det politiska partiet Jordbrukarnas Riksförbund. Till sist undrar man om Bondetågets sentida arvtagare kommer att uppmärksamma hundraårsdagen? Tvivlar väl på att Moderaterna gör det. Man har för länge sedan förpassat 1914-års idéer till soptippen. Undrar vad Centern gör? Partiet har en mera direkt koppling till bondetågsmännen och Jordbrukarnas Riksförbund i partiets släktträd. Jörgen Brännström,
Västra Vallen