I en debattartikel den 26 maj menade debattörerna Sten-Arne Burman och Anders Danielsson att det behövs en bassäng för alla vattenidrotter.
Debattörerna börjar med att uttrycka sin glädje över att man beslutat om att behålla badhuset i Skelleftehamn, en glädje som delas av många. Så långt är jag tillfreds med deras resonemang.
Vid en fullständig genomläsning så står det klart att deras mening är att återföra beslutsgången till ruta 1 för vidare utredning. Det ger mig kalla kårar.
Badhuset har nu stått tomt i över ett år. Alla vet vi att fastigheter far illa av att inte brukas. Får debattörerna gehör för sina synpunkter finns risken för att ett slutligt beslut i fritidsnämnden skjuts upp på framtiden.
Kritikerna, det vill säga de som vill riva i Skelleftehamn och bygga nytt vid Eddahallen, får vatten på sin kvarn. En bassäng på 50 meter är inte fel, den är i tiden vad avser simsporten och kan säkert vara en godbit för kanotpolon.
Jag anser att en simhall där barn får lära sig att simma och där så många som möjligt kan ta del av simhallens fördelar är det primära.
Många är vi som med glädje minns när vi lärde våra barn att bekanta sig med vattnet och dess välbefinnande verkan.
Det är inte fel att planera för en bassäng på 50 meter men med erfarenhet från såväl ridhus som bollhall så vet vi att kommunens innevånare väljer centralorten för sådana placeringar. Jag kan förstå de tankegångarna och även dela dem.
Därför vädjar jag till våra beslutfattare att låta debattörernas uppfattning bli föremål för behandling i en kommande verksamhetsplan när ekonomin tillåter.
Enade vi stå, söndrade vi falla.
Svenerik Johansson, Skelleftehamn