I artikel i Norran den 5 april talar en stafettläkare om hur de ser på situationen. Det som är mycket anmärkningsvärt är hur läkarkåren menar att någon annan ska lösa situationen. Stafettläkare i artikeln säger ”Jag skulle vilja se hur man ska lösa det".
Men visst är det läkarna själva som äger problemet.
Det är läkare som väljer att sluta sina fasta anställningar och bli stafettläkare.
En omöjlig arbetssituation anges ofta som orsak, men blir det bättre arbetsmiljö om några slutar?
Arbetsuppgifter från slutenvården har lagts på primärvården, alltså har läkarna i slutenvården lagt över arbetsuppgifter till sina kollegor i primärvården.
Läkarförbundet lobbade tidigare för att begränsa utbildningsplatserna för att höja status och lön. Nu har platserna på utbildningarna ökats men det är 20 år för sent.
Idag får läkare som söker AT- och ST-tjänster inte anställning, då landstingen inte kan matcha platser eller handledning.
Läkarförbundet varken syns eller hörs när problemet lyft i media.
Om läkarna gemensamt bestämde sig för att bemanna vakanta platser och bli fast anställda, bli del i de team som ska ta hand om patienterna och slutar gästspela ,samt engagerar sig i att sin egen arbetsmiljö så är det vägen till lösning.
Men stafettläkarna verkar inte vilja lämna sin guldkalv.
Frågor jag skulle vilja ha svar på av läkare är:
Hur ser du på ditt ansvar? Varför utbilda sig om man ej vill ingå i fast verksamhet? Är det pengarna som lockar när man söker till läkarlinjen?
Stafettläkarsystemet är ett gigantiskt slöseri med skattemedel som äventyrar patientsäkerheten och omintetgör möjlighet till handledning av utbildningsläkare. Vilket moment 22.
Landstingen ska avsluta stafettläkarsystemet under nästa år. Men om inte läkarna tar sitt ansvar kommer inget att förändras. De kommer att hitta nya vägar att gå förbi de regler som ska sättas.
Frustrerad landstingsanställd