Det är nu länge sedan mellotonerna klingat ut och larmet från Pridefesten upphört.
Då kanske Norran ger utrymme för en seriös analys av Priderörelsen och regnbågen över staden.
Det har i Norran under åren skrivits en hel del om regnbågens magiska kraft över staden. Om ett stolt folk som, vibrerande av glädje och bubbel, tågar framåt under regnbågens fana. En stad på marsch mot en ny livsstil.
Vad som frapperar mig är att nästan allt som skrivits om Pride varit euforiskt positivt – inte granskande och ifrågasättande. Är det att främja mångfald och öppenhet, frågade jag mig under Prideveckan.
I dag vet jag, till min stora glädje, mer om Norrans syn på det fria ordet.
Då hade jag ändå en viss förståelse för att tidningen inte ville medverka i att skapa split i staden under en vecka fylld av heliga och upphöjda Pridemanifestationer som regnbågsmässa i Sankt Olovs kyrka, danssaga med Pridetema för barn. Regnbågsleksaker för vuxna. Prideparad från Nordanå till slutmålet vid ”bildstoden” på Möjligheternas torg.
Redan dagarna efter Prideveckan började Norran släppa in kritiska insändare. Oliktänkande skribenter i motsats till liktänkande. Att tänka likt etablissemanget. Jag blev saligt glad över att Norran inte ville mörka. Jag ber om ursäkt för mina misstankar. Jag tackar Gud som har allmakten och Norran som har mediemakten, för att vi äger ordet och åsiktsfriheten i norra Västerbotten.
Jag gratulerar alla arrangörer av Skellefteå Pride. Er framgång och respons var nästan total. Tillsammans visade ni vilken stad ni vill leva i. En stad på marsch under regnbågsflaggan och mot en ny livsstil och livssyn.
Men även en framgångssaga behöver analyseras och utvärderas. Här gäller det att rätt styra tunga och penna. Svenska lagfarna män och kvinnor finslipar just nu på lagen om hets- och hatbrott för att anpassa den speciellt till HBTQ-personer.
Georg Norlin, Åbyn