Jag har ansökt om plats på äldreboendet Trivseln men fick avslag med hänvisning till socialtjänstlagen ”då biståndsbehov ej föreligger.”
Men i samma kapitel som kommunen bygger sitt avslag på, står även att ”rätt till särskilt boende föreligger endast för den som har ett omfattande vård- och omsorgsbehov eller på grund av sitt hälsotillstånd löper risk att skadas eller att bli isolerad i sitt hem.”
Skellefteå kommun har 930 äldreboendeplatser eller särskilda boendeplatser som de nu kallas. Socialnämnden har ”nedklassat” tidigare mycket bra boenden för äldre till att bli platser för svårt sjuka äldre personer som hemtjänsten inte längre klarar av att vårda i hemmet. Nästa steg blir väl att kalla äldreboenden för sjukhem, för det blir ju så till slut.
Jag går själv mot 92 år och det borde vara självklart att de få år jag har kvar att leva, få känna mig trygg i ett äldreboende med hjälp av personal som finns till hands dygnet runt samt att jag själv får bestämma vilken hjälp jag vill få. Det är viktigt för mig att också få social gemenskap.
Det kallar jag för skälig levnadsnivå/värdegrund – en sak som ofta nämns i socialtjästlagen.
En biståndsbedömare kan inte avgöra vad som är skälig levnadsnivå. Det kan endast jag själv göra och det måste gälla alla äldre över 85 år.
Enligt lag ska samhällets socialtjänst främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktivera deltagande i samhällslivet. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet. Jag tycker socialnämnden i Skellefteå varken uppfyller lagens eller socialstyrelsens krav eller dess tillämpningsregler.
Att vägra boendeplats för 90-åringar är som att slå på den som redan ligger. Ja, det är så jag känner det.
Sven CarlssonUrsviken