När Jonas Sjöstedt (V) i Agenda tidigare i år samtalade med näringsministern om ett förslag till gruvskatt, avfärdade Annie Lööf honom snabbt med sitt varmaste skattesänkarleende.
Enligt Vänsterpartiet skulle gruvskatt ge pengar till statskassan. Centerns målsättning skulle däremot infrias om det i stället etablerades en motsvarighet till kraftföretagens vattenregleringsfonder. Den avgiften har aldrig kallats skatt utan bygdemedel. Pengarna kommer den drabbade bygden tillgodo i form av investeringar och går till allmänna ändamål. Det är obegripligt varför fru Lööf och herr Sjöstedt inte diskuterade den möjligheten. Att införa en gruvskatt vore sannolikt kontraproduktivt för både gruvorten och gruvföretaget. Skuggan av Bolidensyndromet, mesta möjliga skatt till minimala samhällsinvesteringar, vilar tung över samhället.
I dagarna har en vägbelysning satts upp, som endast lyser upp ena körfältet på Finnforsvägen. Det andra ligger i halvmörker och leder betecknande nog till Skellefteå. Och landets finaste gruvmuseum ska läggas ner. Det finns inte medel för att visa hur det gick till när en av den här planetens rikaste guldfyndigheter exploaterades.
Med en gruvregleringsfond skulle mycket kunna förändras i Boliden. Bostadsbristen är redan förödande, trots att det finns objekt som på ett ekonomiskt sätt skulle kunna renoveras med bygdemedel. Men enligt det kommunala bostadsbolaget Skebo är det Skellefteå som ska förtätas eftersom det finns ett avkastningskrav från ägaren, Sveriges rikaste kommun. Utan Bolidenguldet skulle denna trängsel komma av sig.
Bolidens Big Band, en av landets få kvarvarande storband, spelar i EFS-bönhus. Här finns också flera utmärkta sångkörer. Varför inte bygga ett konserthus åt de glada musikanterna? Och Svenska kyrkan behöver en ny flygel, en Steinway. Den gamla med dess utslitna skruvar, går inte längre att stämma.
Yngve Nilsson, Boliden