Foto: Marcus Ericsson/TT.
Eller varför inte dra till med Gustaf Wasa och hans ”totalitet” som fortfarande präglar vårt samhälle. Nyhetssändningarna är fyllda av intryck och i varje samhällsprogram förekommer ämnet liksom i vår folkvalda riksdag. Eftersom riksdagens arbete finansieras med skattemedel, liksom dess beslut över statens budgetar, märks en stigande förvåning ute i landet bland den arbetande befolkningen.
I ett förvärldsligat samhälle känns det märkligt att en helig princip smugit sig in i gemenskapen. Hur mycket denna höga moraliska princip kostat skattebetalarna är inte bekant, men statsministerns röst darrar alltid av sinnesrörelser när principen förs på tal. Regeringen lägger dessutom moraliska synpunkter på andra EU-länders inre angelägenheter, med vår utrikesminister som aktivist på området. Ansvaret för ett lands ”väl & ve” ligger hos dess regering - ingen annanstans!
Ett nytt politiskt parti har i demokratisk ordning etablerat sig i riksdagen. Ett nytt parti får alltid vidkännas barnsjukdomar, liksom att den hierarkiska ordningen i riksdagen kräver sitt offer. Beteendet känns igen hos mobbarna på våra skolgårdar. Då fördöms beteendet.
Alla är medvetna om att vårt lands befolkning behöver föryngras. Processen bekostas nu delvis med pengar ur biståndsbudgeten samt vad Sverige kan åstadkomma i sin utrikeshandel. Dygnet runt går timmerbil i skytteltrafik förbi Norsjövallen, och det jobbas hårt ute i skogarna för att skapa resurser till statsbudgeten. Samtidigt sitter de nytillträdda overksamma i flera år och väntar på besked om att få ingå i produktionen.
Vem som skapat regelverket i denna förvridna ordning, är det ingen som vet. Eftersom det är populärt med moralpredikningar, är svaret: Gud Fader själv!
Yngve Nilsson, Norsjövallen