Jag håller med Ragnvald Nilsson när han i en insändare skriver ”Det finns fler röster att hämta söder om Stockholm än norr om Umeå.”
Men ska man nu tro på utställda löften så kommer Norrbotniabanan att byggas oavsett viljan att bygga höghastighetståg mellan våra tre storstäder.
Jag har varit en stark förespråkare för byggandet av Norrbotniabanan, men är inte längre lika säker på att det är den bästa lösningen för norra Sverige.
Det är troligen, ur ett riksperspektiv, bättre att bygga ut järnvägskapaciteten på 40 procent av Sveriges yta, där 90 procent av befolkningen finns, än att bygga Norrbotniabanan enligt nuvarande plan
Norrland förtjänar morgondagens teknik inte gårdagens!
Och det går rasande fort med utvecklingen av förarlösa och gruppkörda fordon, som kanske på ett bättre sätt skulle, både miljömässigt och logistiskt passa Norrland och den tunga industrin både på kort och lång sikt.
Varför inte sexfilig motorväg mellan Haparanda och Stockholm (bra vägsystem måste vi ändå ha) och med ytterfilerna avsatta för el- och hybriddrivna lastbilar och bussar, förarlösa såväl som gruppkörda.
Enligt uppgift kostar järnväg tre gånger mer att bygga än motorväg. Antag då att en sexfilig motorväg blir ungefär hälften så dyr som en järnväg, finns det ganska många miljarder över till att rusta upp stambanan till en ”anständig nivå” för industriellt bruk och att bygg ut fartyg och kusttrafik i anslutning till ett samverkande system.
Detta skulle sannolikt skapa en mycket effektivare och flexiblare lösning sett ur alla synpunkter och behov, tung industris såväl som persontrafik och inte minst miljömässigt.
Vi man verkligen göra ”Sverige rundare och mer hållbart” borde flygtrafiken mellan våra tre storstadsområden i söder kostnadsbeläggas för att minska den till ett minimum och tillåta ett icke-beskattat flyg för norra Sverige.
Anders Nilsson, Kåge