Bildmontage. Arkivbilder: Autotech Teknikinformation, Norran
I sociala medier utmålas nu Håkan Lindh (FP) som den stora skurken för att det blev ett nej i folkomröstningen om centrumbron. Är det lättare att beskylla och hantera en politiker än en grupp partipolitiskt obundna medborgare? Svaret torde vara ”ja”.
Vad har kommuninvånarna egentligen sagt nej till? Har vi sagt nej till alla bilbroar i Skellefteå? Hur länge ska ett nej till centrumbron gälla?
Folkomröstningen gällde centrumbron i dess planerade läge, inget annat.
På frågan om hur länge ett ”nej” ska gälla så är svaret enkelt. När folkomröstningen var ett faktum ställde Socialdemokratiska majoriteten upp vissa kriterier. Om över 50 procent av de röstberättigade inom kommunen går och röstar, om utslaget blir ett tydligt nej, så lovade Socialdemokraterna att följa utslaget. Båda dessa kriterier uppfylldes med råge.
Ett nej till centrumbron gäller alltså så länge som den Socialdemokratiska majoriteten väljer att följa sitt eget löfte till folket.
Har man för avsikt att bryta löftet, gå emot folkets vilja, ja då kan man i princip börja gräva i morgon. Inget i den detaljplan för centrala Skellefteå som beslutades av kommunfullmäktige före folkomröstningen har nämligen ändrats.
Nu ska oberoende konsulter förutsättningslöst titta på trafiksituationen i centrala Skellefteå. Då har en annan fråga dykt upp.
”Vad händer om konsulterna kommer fram till att centrumbron är det bästa tänkbara alternativet?”
Jag utgår ifrån att det i konsulternas uppdragsbeskrivning står att man ska söka alternativ till centrumbron.
Därför känns det nu viktigt att påminna våra politiker om vad ni har lovat.
Ni har lovat följa folkomröstningen!
Vox populi