Insändare: Är det rätt att tysta fanatikerna?
Vart fjärde år har vi val i Sverige och debatten mellan privatpersoner intensifieras. Jag har gjort några för mig intressanta observationer under de senaste ”debattperioderna”.
Det finns olika sätt för oss att framföra våra åsikter och somliga människor har lättare än andra att vränga sanningen eller rent av göra som vissa kändisar, leverera en alternativ sanning som ej är öppen för prövning.
Om vi för exemplets skull tittar på två extrema persontyper.
Den fanatiske - anser att det i alla lägen finns en sanning och den själv är ägare av sanningen.
Den accepterande – anser att alla människor fullt ut har samma värde.
När den fanatiske ska använda en metafor är metaforens enda syfte att bevisa den ”äkta sanningen” oavsett om det finns fakta som stöder metaforen eller inte.
Den fanatiske ställer en grupp människor mot en annan.
Den fanatiske kan även ta sig rätten att ”bevisa” egna åsikter med hjälp av den accepterandes naiva inställning till tecken på islamistisk invasion eller psykoser av typen homosexualitet eller transsexualitet.
Kort sagt den fanatiske kan ogenerat använda alla möjliga argument för att hävda den äkta sanningen.
Den accepterande har bara ett vapen i debatten och det är den demokratiska och vetenskapliga ”sanningen”.
I den offentliga debatten har vi just detta problem. De ”etablerade” partierna har insikt om vad de debatterar emot men vet samtidigt att det inte finns motargument som privatpersoner av ”extremistisk natur” kan ta till sig. Att de som kallar sig ”den verkliga oppositionen” inte kan ta ett sakligt argument som strider mot den egna tron gör debatterande överflödigt. Alltså har de ”etablerade” förut valt att stänga ute en del politiker ur debatten och beslutsfattandet.
Om vi ska få till ett demokratiskt samhälle där alla kan konsten att lyssna på argument så tror inte jag på att vissa åsikter ska stängas ute. Även om argumentationen med all rätt känns hopplöst resultatlös så finns det ett viktigt argument i att faktiskt visa att alla människor har rätten att vara med. Det kanske tar några generationer men om vi vill att alla ska accepteras kan vi inte stänga ute personer som helt ogenerat kan argumentera för sin sak med hjälp av alternativa fakta.
För om den person som ärligt tycker att alla är lika mycket värda ska börja att diskriminera oliktänkare så vinner ju den extremistiska sidan debatten och kanske till och med med demokratifientliga argument.
Att bara tysta ner fanatikern gör att den extremistiska sanningen blir än mer befäst hos anhängarna.
Vem vill du vara fanatikern eller den accepterande?
Vän av demokrati