Både från höger och från vänster hörs samma tugg om vikten av att alla arbetar i sitt anletes svett. Helst ska man ha flera jobb för att klara sig, eftersom lönerna numera är låga och arbetsmarknaden rörlig och fri inom EU.
Visionen om ett kvalitativt gott liv för alla, både när man arbetar och när man fått pension, som arbetarrörelsen en gång hade, har totalt försvunnit till förmån för företagens krav på skattesänkningar och vinstmaximering.
Tekniken och marknaden ska lösa alla problem både lokalt och nationellt. De så kallade omställningsbidragen till arbetslösa går numera till riksdagsmän, som redan startat ett företag i miljonklassen. Inte konstigt att väljarna strömmar till Sverigedemokraterna.
Det enda kommunpolitikerna funderar på är hur de ska vårda sina ”varumärken” sänka skatten och spara in på kommunmedborgarnas service eller att öka antalet innevånare, det vill säga arbetskraften, och minska antalet pensionärer, vilka anses tärande.
Vinsterna på den avreglerade arbetsmarknaden har aldrig varit så höga som nu och de bidrag som finns i form av jobbskatteavdrag och rot- och rutavdrag går till de redan välbeställda. Skillnaden mellan fattiga och rika har ökat drastiskt, de senaste 20 åren, trots att vinsterna har ökat kraftigt.
Mina frågor till politikerna är: När ska ni börja ta ansvar för att alla i samhället får ett kvalitativt gott liv, i stället för att bara satsa er energi på att efterapa näringslivets jakt på vinst, som inte fördelas rättvist?
Vart tog visionen om ett gott liv för alla vägen? Vart tog tankarna om produktionsskatt och förmögenhetsfördelning vägen?
Varför Sverigedemokraterna ökar är inte svårt att förstå. Kanske dags att börja föra en annan politik - och praktik.
Människorna i Sverige är inte dumma. De flesta vet redan att antalet arbeten, som det går att leva på, inte kommer att öka.
Else-Marie VikströmKvarnriset